|
Nobelpristagaren Arvid Carlsson skrev tillsammans med 25 ledande intressenter en artikel i DN i december 2008 som han kallade Regeringen tillåter att svenska patent stjäls.
Han ville med andra intressenter peka på ett problem att svenska innovatörer och uppfinnares patenträttigheter ignoreras. Stora amerikanska företag stjäl svenska uppfinningar och alla står och tittar på. Professor Carlsson ville peka på klyftan mellan Regeringens syn på rättighetsskydd samt innovatörers verklighet. Han vill mena att vi inte förstår att det pågår ett patentkrig som svenska innovatörer förlorar om och om igen. Jag håller delvis med även om jag inte vet om krig är rätt ord, vi måste dock använda oss av lite förstärkningsord för att få uppmärksamhet. Jag tror problemet också är plutokratiskt, dvs stor har lättare att vinna genom mer resurser än liten, det innebära dock att det inte bara är stora utländska företag som drar nytta av systemet idag. Professor Carlsson skriver om den "svenska paradoxen", dvs vi är världsbäst på att forska men urusla på entreprenörskap, oavsett vad många tror om sig själva. Våra patent och vår forskning stannar på universitet och högskola, eller flyttas till USA av drivna forskare. Alla ni som har besökt ett universitet eller institution kan själva se hur globaliserade de är idag där svenskar ofta är i minoritet. Jag menar att om vi nu ändå skall utbilda andras forskare, kan vi inte fundera lite mer på hur vi skall få mer utdelning på alla dessa skattemedel som satsas på forskning? Sedan kan vi självklart göra det lättare att skapa och driva bolag i Sverige.
Jag skrev ett dokument 2006 som jag kallade Innovationsfabriken Sverige där jag bl.a. tycker vi borde fundera över vem som i första hand har rätt till forskningsresultat på universitet och institution. Ge våra institutioner lite mer fria händer att generera mer egna intäkter och resurser. Jag funderade även kring sk innovationspiloter, studenter/forskare som kvalificerar sig att studera på världens bästa universitet, men kanske inte kan finansiera utbildningen själva. Jag tycker vi kunde använda skattemedel för detta om motprestationen kunde vara är att forskare kommer hem och delar med sig av sina kunskaper under ett antal år, jämför forskarutbildning i Sverige. Sedan är det viktigaste kunskap kring affärsutveckling och kommersialisering. Detta är inte enda sättet att nå framgång ett sätt att få mera kunskap tillbaka till oss i Sverige. Vi måste bli bättre på att kommersialisera forskningsresultat.
Självklart så kan vi även visa upp många innovationer som även hamnat på marknaden men inte i samma utsträckning som våra konkurrenter, dvs USA, Japan, Korea och snart Kina och Indien. Precis som Professor Carlsson var inne på i sin artikel så måste vi även fundera över patent, och andra innovationer, vad har de för värde om de inte kan skyddas? Varför borde vi då som skattebetalare satsa pengar på detta (min synpunkt)? Debatten inom EU är att de borde gå snabbare och vara billigare att söka patent, men om dessa patent inte kan försvaras, vad är skälet? Varför skall vi säga till innovatörer att slösa pengar på att söka patent om vi inte ger samma uppmärksamhet till att försvara och hävda dem? Det finns ofta brister i dyrt förvärvat patentskydd när intrång uppkommer på marknaden. Det finns en hel del problematik kring intrång och hur man hävdar sina egna patenträttigheter och vi är långt ifrån ledande när det gäller kommersialisering av patentskyddade innovationer.
Börja hantera patent som fastigheter
Jag håller helt med Professor Carlsson och att vad har patent för värde om det inte kan försvaras? Varför skulle en bank ge mig ett lån med huset som säkerhet, om jag inte kan visa att jag verkligen äger det? Jag har precis läst en intressant bok kallad Patent Failure av James Bessen och Michael J. Meurer. De beskriver många brister med patentsystemet i USA men gör också en intressant slutsats. Vi måste börja hantera patent mer som vi gör med fastigheter, både ur juridisk synvinkel men även finansiering. Sedan måste vi även titta närmare på arbetet med granskning innan patentskydd beviljas. Detta är dock ett mer amerikanskt, än svenskt, problem. Vi är bättre på detta i båda Sverige och Europa, kanske kan vi bli ännu bättre.
Genom små företag kan vi växa och skapa jobb, genom bra IPR-skydd kan vi även konkurrera
Jag menar inte att man skall söka patent för sökandet skull, man gör det ofta i Asien för man tävlar om resurser med andra skolor institutioner och värderas i hur många patent man skapar. Jag tycker dock att all prat om satsningar på entreprenörskap och export, utan att ha en långsiktig plan för hur vi kommersialisera och skydda svenska innovationer utanför Sverige, är bortkastat. Patent är dock inte allt, många av våra svenska framgångar inom IT, telekom, mode, design och musik har mycket lite med patent att göra. Forskning inom medicin, bioteknik och miljöteknik desto mer. Vi måste dock börja mobilisera för det globala "kriget" och prata om vilka "styrkor och generaler" vi behöver för att vinna. För när vi skall slåss om arbetstillfällen med amerikaner, tyskar, engelsmän, fransmän, koreaner, japaner, kineser och indier så kommer tonläget hårdna och vi måste börja bli mer aktiva för att vinna denna batalj. Satsning på småföretag måste innebära att de kan konkurrera på den globala marknaden. En av de viktigaste medel för ett litet företag att konkurrera med ett stort är att kunna hävda sina rättigheter. Jag håller helt med Professor Carlsson om att ifall statens resurser kan mobiliseras kring upphovsrätt på internet, så borde de även kunna mobiliseras kring patent, mönster och kanske varumärke. Inom EU har vi nu våra nya Sanktionsdirektiv som börja märkas även i svenskt rätt. Det gäller nu att vi använder dessa nya direktiv även för våra svenska teknikbolag fördel, vi måste börja tänka från det lilla företagets synvinkel på den globala marknaden.
Läs mer via www.joachimdavidsson.se.
Debattinlägg finns att ladda ned under rubriken MEDIA.
MVH/Joachim Davidsson E-post
Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den
|