Allt fler vuxna börjar erfara att barnen kanske inte har det så bra. Tvärtom det blir allt sämre för dem. Deras rörelseförmåga vid datorn är enorm, men utomhus allt mera begränsad.

I flera länder inom EU har forskning gjorts som visar att barn idag endast har en tiondel av den yta som deras föräldrar hade att röra sig på.

Det är inte bara en mindre yta. Den är också allt farligare. Eftersom de flesta bor i städer är trafiken ett ständigt faromoment. Den begränsar rörligheten och utgöra en ständig fara var än barnen rör sig. Trottoaren är inte någon säker plats. Barn under lek kan alltid tänkas förirra sig snabbt ut på gatan. Motorförarens inbromsningsförmåga är inget att lita till. En olycka händer lätt.

Mindre rörlighet innebär också mer stillasittande. Mer stillasittande ökar också riskerna för fetma. Många barn får helt enkelt inte möjligheten att rasa ut ordentligt så att de bättrar på sin fysik.

En del föräldrar tycker att det på alla sätt är säkrare att barnen stannar inne och inte riskerar något utomhus, varken fula gubbar eller trafik. Därför får barnen alla elektroniska prylar de pekar på. Därmed sysselsätter de sig själva hemma. De kan dessutom använda mikrougnen för snabbuppvärmd kaloririk skräpmat, vilket åtföljs av coladrycker med liknande innehåll. Barnen stannar inne och sitter faktiskt på en form av gödkur.

Någon har fått för sig att lekplatserna är farliga, varför en mängd säkerhetsregler har utarbetats på internationell nivå. De har inneburit att fabrikanterna satsat stort för att sälja på säkerhet. Det blir dyrt. Många kommuner har slagit back.

Dem har inte råd att ha så dyr utrustning på lekplatserna, varför åtskilliga lekplatser har lagts ner. Det har blivit allt längre till de befintliga. Se ex.vis Malmö som gjort en storsatsning på lekplatser genom att lägga ner de som finns nära och satsa på lekplatser centralt i stadsdelarna.

Det har alltså blivit svårare för barnen att nå lekplatserna samtidigt som lekplatserna är de säkraste platserna i stadsdelen. Det visar skadestatistiken. Många föräldrar kräver betydligt säkrare lekplatser, men själva skickar de gladeligen sina barn att ensamma gå långa sträckor på trottoarerna, vilket är många gånger farligare än de tillgängliga lekplatserna.

Kommunerna har också fått för sig att bostäder går före allt. I Stockholm har på Engelbrektskolans redan överutnyttjade skolgård beslutats bygga ett par sjuvåningshus, vilket Ger barnen än färre möjligheter att röra sig under rasterna.

Stockholm har ett särskilt program för skolgårdar som ska bebyggas. Att någon skulle tänka på barnen i detta sammanhang är inte att förvänta sig. Ärendet är överklagat hela vägen för att ge regeringen möjlighet att ändra på ett sådant beteende av kommunerna.

Nå, men vi har ju barnkonventionen – den ska ju se till att barn kommer i främsta rummet. Jo pyttsan! Den är ju inte lag och därför kan man fortsätta som tidigare. Nära nog dagligen ser vi hur barn utsätts för den mest genanta behandling när det gäller asylärenden utan att barnkonventionen kan åberopas.

Nu vill dock alla frivilligorganisationer som arbetar med barnrättsfrågor att riksdagen ska anta barnkonventionen som lag. I år är det valår och de valda politikerna borde verkligen försöka ta ett tag för barns rättigheter. Låt oss hoppas på det!

Källa: Nic Nilsson, IPA Barns rätt till lek